Vilken förmån

Jag sitter med ett alldeles färskt manus framför mig. En text som inte omvärlden har läst, än. En historia och en resa som inte offentliggjorts, än.

Att skriva kan vara ett ensamt arbete. Hur mycket författaren involverar andra under skrivprocessen kan vara mycket olika. En del ber någon att läsa och komma med kommentarer fortlöpande. Kanske finns det till och med en författarcoach som ger stöd allt eftersom berättelsen växer fram eller en responsgrupp som du kan ventilera tankar med. Andra visar inte sin text alls, inte förrän den är klar, eller kanske inte ens då.
Hur öppen en författare är med sitt skrivande kan vara olika. Många skriver utan att tala om det för någon och många kämpar med prestationsångest och rädsla för att inte vara tillräckligt bra.

När det gäller skrivande kan man hämta inspiration från olika källor, men orden som författaren skriver ner och som sedan blir den färdiga texten, hämtas från författaren själv. Jag har exempelvis inte upplevt allt jag skriver om, jag är inte mina karaktärer, men jag som författare ”hämtar ur mig själv” när jag skapar en text. Just därför kan det också kännas som att det är jag som blir bedömd, inte texten.

Prestationsångesten kan komma redan innan man börjar skriva. Man känner att det inte är någon idé att börja, för det kommer ändå aldrig bli något… Det är lätt att jämföra sig med andra, tycka att man inte kan lika bra. Några har kanske redan skrivit en roman, men känner oro inför nästa manus, kommer det att bli lika bra?

Det är lätt att bli handlingsförlamad när prestationsångesten slår till.  Så vad gör man då? Ibland kan man behöva separera texten från dig själv, skapa distans till den. Vi blandar så lätt ihop det vi gör med de vi är. När det gäller skrivande är detta en svår balans då det ju är jag som väljer handlingen, intrigen, tempot… ja, själva orden som blir den färdiga texten.

Det finns inget standardsvar på hur man ska hantera den prestationsångest som jag tror de flesta drabbas av i större eller mindre doser under skrivprocessen. För precis som jag skrev tidigare är det olika. En del önskar någon att bolla med under hela resan, andra vill vänta tills texten känns klar.

Det jag ändå vill skicka med är att du inte värderar ditt råmanus, den text du arbetar med är skör. Vill du släppa in någon, var noga med vem. Våga försöka och tänk process i stället för resultat. En färdig produkt är en annan sak. Då kan respons vara utvecklande för både texten och författaren.

I dag ska jag korrekturläsa och textbearbeta ett helt nytt manus. Det är en ära. Att läsa en text som någon kanske har kämpat med, svettats över men till slut färdigställt är fantastiskt spännande. Att få vara del av att en ny roman kommer ut är en förmån. Jag måste helt enkelt ha ett av världens bästa jobb, tack!